Dag två...

 
precis som igår blev det några timmar i trädgården.
Vädret underbart, fåglarna sjöng och solen sken.
Vissna perenner klipptes ned, kaffe intogs under en blå himmel
och lugnet började så sakta infinna sig.
Aldrig slår mitt hjärta så lugna slag som i den lilla trädgården.
 
Arbetet känns i kroppen. Efter en höst och vinter i total isolering och stillasittande värker musklerna en aning
men det är något jag ändå glädjs åt, denna ynnest att få vistas utomhus, använda kroppen
och låta alla trista tankar och ledsamheter fara åt pipsvängen.
 
Nu hemma. Hundarna har fått mat och ligger utslagna, trötta av solen och utevistelsen.
 
Tänk, två dagar i rad som har varit bättre än bra och jag kan nästan glömma
de vresiga, de sura, de elaka, de som inte vill förstå... nästan kan jag glömma.