avtryck och intryck.blogg.se

 

För någon dag sedan skrev jag att bristen på respons ibland gör mig tokig. Det var egentligen ett alldeles för snällt ord och ett alldeles för försiktigt ord.

Bristen på respons gör mig ledsen och sårad samtidgt som jag känner att det jag säger inte är viktigt nog att bekräfta, förstå eller ens lyssna till. Jag degraderas till en ointressant, oviktig och betydelselös person. En mycket obehaglig känsla.

 

Jag ska ge några exempel på det där med bristande respons.

 

 

Kvinnan har kommit hem från dagens arbetspass och strax därefter kommen mannen hem.

Kvinnan säger glatt; Hej! Läget? Hur har du haft det idag?

Mannen hälsar, knappt hörbart tillbaka och svarar på frågan med; Jo, det har varit ok.

Sedan infaller tystnaden. Dvs mannen frågar inte kvinnan varken om hur hon haft det, hur dagen varit eller hur hon mår.

 

 

Kvinnan har legat på sjukhus en tid för en allvarlig sak. Väl hemma, sjukskriven, medtagen efter undersökningar och annat lär hon sig den hårda vägen att sjukdomen ska hon inte tala om. Det blir så svårt och tungt för hennes partner. Och partnern svarar på frågan varför han inte vill veta hur hon mår med orden;

Nej, det gör jag inte för då säger du bara något om sjukdomen du har och det orkar jag inte med.

 

 

Mannen berättar något kul, intressant eller spännande som hänt under dagen. Kvinnan lyssnar intresserat och ställer följdfrågor.

När kvinnan sedan gör samma sak, dvs berättar något från hennes dag på sitt arbete lyssnar mannen knappt men framförallt så ställer han inte en enda fråga, säger inget överhuvudtaget och det slutar med att kvinnan sitter förvirrad och känner sig dum för att hon berättade något som så uppenbart inte var av intresse för mannen. Ibland frågar hon direkt vad han tycker eller tänker men det är då återhållsamma svar som kommer och samtalet dör ut.

 

Ibland sammanfaller bristen på respons med ointresse, lathet, egoism, bristande ansvarskänsla och ett rejält mullig-mansgris-beteende.

 

 

Kvinnan har under flera dagar och nätter vårdat de gemensamma barnen under deras magsjuka. Mannen har inte lyft ett finger för att ta något ansvar. Nätterna igenom har han sovit gott och i lugn och ro medan kvinnan sprungit gatlopp med kräkhinkar och nerspydda lakan. När hon själv sedan blivit smittad och ligger däckad blir och är det fortfarande hennes ansvar att under dagen utföra allt som vanligt.

 

 

Ett annat exempel är i relationer där kvinnan alltid står för matlagningen och mannen endast bistår med att glufsa i sig den tillagade middagen och om det vill sig väl hjälper han till med att duka av och kanske till och med fylla diskmaskinen.

Kvinnan som är innerligt trött på att ständigt komma med förslag till vad de ska äta samt tillaga densamme ber mannen att komma med middagsförslag varpå han ointresserat svarar med; jag äter det du lagar.

Också här blir det ett effektivt sätt att osynliggöra en kvinna samt att genom detta agerande ser mannen till att han slipper undan.

 

Ännu ett exempel jag personligen varit med om är när fd mannen blev sur för att jag visade honom hur jag ville att mina tröjor/toppar skulle hängas upp för tork och jag förklarade att detta upphängnissätt minskade fula veck och rånder på kläderna. 

Mannen blev så tvärsur att han under 14 år vägrade att tvätta något alls än mindre hänga upp tvätten för torkning.

Jag fick inte lära honom något. Han visste bäst. Och genom sitt agerande såg han till att slippa en stor del av hushållsarbetet. (ärligt talat så såg han till att slippa allt hushållsarbete men det är en annan historia) samt att han förminskade och nedvärderade mina kunskaper.

 

Att osynliggöra är en del av mäns härskarteknik. I detta ryms också förlöjligande, undanhållande av information, påförande av skuld och skam, objektifiering men också  våld eller hot om våld.