avtryck och intryck.blogg.se

""Det är den så kallade normaliseringsprocessen som gör att det psykiska och fysiska våldet kan fortgå i förhållandet och även öka i frekvens och omfattning med tiden. I ett kärleksförhållande som är fritt från våld i alla former ses det som normalt att det inte förekommer våld. Men i ett våldsamt förhållande blir våldet ett normalt inslag i förhållandet, och våldsamma handlingar och beteenden blir en del av vardagen. I ett förhållande som är fritt från våld grälar man om sakfrågor, och dessa sakfrågor är själva problemet. Kanske man är oense om vart man ska åka på semester eller hur man ska göra med pengar i någon viss angelägenhet. Men i en relation som präglas av verbal misshandel är det den verbala misshandeln som är själva problemet. Kvinnan kommer dock att uppleva det som om det är sakfrågan som är problemet. Och hon kommer därför att bete sig i enlighet med det och anstränga sig för att få mannen att förstå hennes perspektiv och upplevelser, något som är fruktlöst då mannen endast vill kontrollera henne och ha makt över henne. Han kommer aldrig att höra henne på det sätt hon önskar, och det är därför den verbala misshandeln som är problemet. Sakfrågan når man inte ens fram till i en relation som präglas av överläge - underläge, makt, kontroll och våld. Dessa saker präglar förhållandet och allt som sker inom förhållandet, och blir en självklarhet.

Normaliseringen av våldet sker långsamt och i början även subtilt. Men med tiden blir det onormala normalt. Det är normaliseringen av våldet som, tillsammans med den traumatiska bindningen (se Offret), gör att kvinnan stannar kvar. Det som för en annan, utomstående kvinna, skulle upplevas chockerande, märkligt eller oacceptabelt, kan för den som blivit misshandlad under lång tid ha kommit att bli alldeles normalt. Det kan handla om hur mannen talar till kvinnan, hur han skämtar med henne, hur han kommenterar hennes utseende, hur han bestämmer över henne, hur han kommer och hämtar hem henne från sociala aktiviteter, hur deras liv där hemma ser ut, hur deras gräl ter sig, samt det faktum att det över huvudtaget förekommer verbalt och kanske fysiskt våld.

"Våld" avses här antingen verbalt och psykiskt våld, eller fysiskt, eller både och. Oavsett vilken sorts våld det handlar om får det precis samma nedbrytande konsekvenser för den som blir utsatt.

NORMALISERINGSPROCESSEN KAN DELAS IN I TRE FASER:

Fas 1:

Mannen kontrollerar kvinnan alltmer. Han kanske kritiserar henne under förespeglingen att han bara vill hennes bästa, han ger små "tips" hur hon ska sköta sitt liv, han har synpunkter på vilka hon pratar med och hur hon klär sig, han är kanske överdrivet hjälpsam med olika saker och han kanske skjutsar henne till och från olika aktiviteter och till och från jobbet. Allt detta kan i början verka som omtänksamhet, kärlek, "gullig" svartsjuka och ett uttryck för hur begåvad och kompetent mannen själv är. Han kanske inte vill umgås med kvinnans vänner av olika skäl och försvårar för henne att träffa sina nära och kära. Paret kan alltmer umgås med mannens släkt och vänner, medan kvinnan tappar sitt egna sociala liv.

Så trappas våldet upp. Om mannen inte är fysiskt våldsam kan hans verbala våld vid det här laget bli grövre i form av ständig kritik, crazymaking (se Former av Verbal Misshandel), ignorerande i syfte att bestraffa osv. Han kanske håller kvinnan vaken om nätterna med flit i syfte att bryta ner henne psykiskt, han kanske mer öppet saboterar hennes relationer med andra eller kallar henne för nedsättande ord på ett sätt han inte gjort innan. Det kan också bli så att mannen slår kvinnan för första gången. Detta kan ha föregåtts av knuffar, puttar eller vandalisering av möbler och föremål, som ju också räknas till fysiskt våld.

Nu har mannen på olika sätt tagit kontroll över och skaffat sig makt över kvinnan.

Fas 2:

Under fas två i normaliseringsprocessen börjar gränserna flyttas fram och suddas ut inom förhållandet. Sådant som inte skulle varit möjligt i början av förhållandet börjar nu upplevas som normalt. Att mannen slår kvinnan, eller att han ständigt kritiserar hennes vikt och klädsel är saker som skulle ha varit omöjligt för mannen att göra i början av förhållandet. Kvinnan hade förmodligen lämnat honom om han betett sig så pass illa alldeles i början av relationen. Men nu har alltså gränserna för vad som är okej flyttats. Kvinnan anpassar sig till mannens våld, och hon gör det eftersom våldet introducerats så pass långsamt i relationen. Kvinnan anpassar sig även för att undvika att bli utsatt för mer våld, och hennes fokus kan handla om att överleva och undvika det som sker, så gott det går. När hon tar energi till det blir det svårt att se det oacceptabla i mannens beteende. Istället för att fokusera på sig själv och hur hon känner det när han är våldsam verbalt eller fysiskt, fokuserar kvinnan på mannen för att undvika och undkomma våld. Något som är omöjligt - mannen kommer att trappa upp våldet ännu mer oavsett vad kvinnan gör eller inte gör. Nu börjar mannens verklighet bli kvinnans verklighet, på det sätt att hon har övertagit mannens negativa bild av henne och gjort den till sin.

Fas 3:

Våldet är en stor del av förhållandet och vardagen. Gränserna har flyttats och suddats ut ytterligare och kvinnan vet inte längre vad som är acceptabelt eller oacceptabelt inom ett kärleksförhållande. Hon kanske har ångest och känner sig apatisk, som en zombie. Hon har tappat kontakten med sitt jag och förlorat drivkraft, självkänsla och självförtroende. Mannen fortsätter att kontrollera kvinnan. Hans våld mot henne är en självklar del inom relationen, och har normaliserats i takt med att det har blivit ännu grövre. 

ATT KÄNNA TILL VARNINGSTECKNEN

De första tecknen på att en man kommer att bli verbalt/ fysiskt våldsam är svåra att upptäcka för en kvinna som är förälskad och lycklig, och eftersom det tar sig så diskreta uttryck är omgivningen också ofta ovetande. Därför är det så oerhört viktigt att känna till alla varningstecken på verbal misshandel i ett förhållande. Den kunskapen kan hjälpa en kvinna att tänka realistiskt och ha kontakt med sig själv och hur hon upplever mannens beteenden och bemötande av henne, trots förälskelsen. Att från första början vara noga med att inte normalisera och ursäkta det som är oacceptabelt och som går över kvinnans gränser. Det är viktigt att själv veta vad man tycker är oacceptabelt, och att vara lyhörd för sina egna känslor. Att kanske också lyssna på sin kropp; när någon beter sig illa och går över gränsen kan det kännas i kroppen  - kanske i huvudet, eller magen, eller i form av en allmänt skavande, obekväm känsla. Det är viktigt att göra vad som krävs för att lämna mannen om han uppvisar varningstecken på att han har behov av makt och kontroll."

Källa; http://www.varningstecken.n.nu/