Jag är mögelskadad

Bild ur artikeln www.rockonnutrition.net/blog-post/mycotoxins-mood-and-mental-health.

​Den här artikeln beskriver på ett bra sätt det många går igenom som följd av exponering för sjukt hus, mögel och mycotoxiner. Tyvärr är det få som gör kopplingen mellan symptom och orsak. Mycotoxiner kan nämligen ge symptom som humörsvängningar, irritabilitet, hjärndimma, förvirring, koncentrationssvårigheter, yrsel, desorientering, minnessvårigheter, hallucinationer, ångest, oro, aggression, utbrott och EP-liknande anfall. Att depression är vanligare hos personer som bor i mögelhus visste vi sedan innan: 1. Så även att mycotoxiner påverkar neuropsykiatriskt: 2. Dålig aptit, social isolering, utmattning och irritabilitet anses ofta bero på depression. Men det är också symptom som är förknippat med inflammatoriska cytokiner (vad är inflammatoriska cytokiner: 3) som TNF och Interleukin 6: 4 och 5. Exponering för mycotoxiner ökar inflammatoriska cytokiner: 6 och 7. Därför kan exponering för mycotoxiner öka risken för eller leda till depression. Inflammatoriska cytokiner minskar också funktion och utsöndring av serotonin. Inflammatoriska cytokiner frigörs som ett försvar mot mycotoxiner och andra biotoxiner som lipopolysackarider och endotoxiner. Minskat serotonin i kroppen kan därför leda till depression. Kinolinsyra bildas i hjärnan som en restprodukt vid inflammation. Kinolinsyra produceras också av fästingspiroketer. Det kan också vara en effekt av exponering för mögeltoxiner. Kinolinsyra har hittats i högre utsträckning hos personer som försökt ta självmord: 8. Därför kan självmordstankar vara en del i inflammation som orsakas av toxiner (som mycotoxiner och infektion): 9. Även psykos, bipolär sjukdom och schizofreni kan kopplas till inflammation. 

B12-brist 
I stort sett alla patienter som exponerats för mögel och mycotoxiner har B12-brist: 10. Vitamin B12 är avgörande vid neurologisk funktion och mental hälsa. Så B12-brist kan vara en mekanism och förklaring till hur exponering för mycotoxiner kan leda till mentala hälsoproblem. 

Läs artikeln på engelska här: www.rockonnutrition.net/blog-post/mycotoxins-mood-and-mental-health. (Artiklar har lagts till i texten ovan med hänvisning till ex svenska publikationer på samma tema.)

Alla blir inte deprimerade, några av oss blir  "bara" nedstämda och ledsna utan att veta varför.
Det kan ta flera år att komma ur detta som är en reaktion på mögel eller kemikalier. För att komma ur detta krävs att man inte vistas i mögel eller exponeras för kemikalier.
 
 
När en sjuk människa, som jag sjuk i MCS, ständigt får påpekat till sig att en "måste prata med någon psykolog, eller terapeut och dessutom av människor som ser en öga mot öga max en gång i månaden, människor som aldrig orkar ställa en enda fråga om vad sjukdomen innebär, vad som händer eller kan hända, det kan jag lova är så knäckande och sårande att en tappar all lust och man får stora problem med relationen.
Att alltid känna att något är ens eget fel, att aldrig bli lyssnad på gör så stor skada och förvärrar reaktionerna.
Det gör att vid tillfällen då en verkligen behöver någon att få luta sig mot, då vet en att det finns ingen, ingen som bryr sig. 
 
Efter jag blev sjukskriven,eskalerade sjukdomen ännu mer och det ingår tyvärr i sjukdomsbilden, dvs när en kommer bort från det sjuka huset, arbetsplatsen mm drar det igång en hel massa i kroppen. Kroppen börjar en läkningsprocess, den börjar rensa ut kan man säga och den slår bakut av alla gifterna som ska ut ur systemet.
Det blir helt enkelt kaos och en blir mycket sjukare än innan. 
Jag var inget undantag där. Jag blev och har blivit betydligt sämre och det kan ta flera år innan det stabiliserar sig och det viktigaste en kan göra är att undvika allt. Inte utsätta sig för kemikalier bla. Inte utsättas för stress och det viktigaste av allt är också att en behöver stöd från sina närmaste. Reaktioner är svåra. Mycket svåra.
 
Det har tagit mig 2,5 år efter att jag blev sjukskriven, att bli av med nedstämdhets-symptomen.
Jag har inte på något sätt haft varken stöd eller hjälp. Jag har, som alltid i livet, fixat det på egen hand utan stöd och hjälp från någon. Jag har gråtit som ett barn i ensamheten, över reaktionerna, av reaktionerna och på grund av de i min familj som svek och vände mig ryggen när jag som mest behövde dem. Jag vet  inte om jag någonsin kan glömma det. Många av reaktionerna får en att faktiskt känna sig döende och att ständigt vara ensam i den känslan är utmattande om något.
 
Så MCS ger reaktioner som skapar nedstämdhet. Det finns inga piller eller terapeuter som kan fixa det.
Lägg sedan till det där med brist på B-12vitamin i kroppen som också det skapar nedstämdhet, i värsta fall depression.
 
För ett litet tag sedan uppdagades att jag har en mycket kraftig brist på just B-12. Det är en brist jag haft under mycket lång tid och det är också en brist som tar lång tid att upptäcka med blodprov. Inte ens när jag låg på sjukhuset och var nära att dö, visade några blodprov på B12-brist. Det var år 2014 och det är 2017 nu.
B12-brist ger också en extrem trötthet. MCS, när en utsätts för kemikalier, parfymerat osv, ger också extrem trötthet.
Idag när jag nu får injektioner med B12 samt tabletter att äta varje dag resten av livet och en del av energin börjar återvända, är jag så förundrad över att jag ens stått på benen de senaste åren utan en enda människa att hålla mig i.
 
Jag är också förundrad över att min mentala styrka finns kvar. Förundrad och tacksam.
Och jag är så tacksam över min äldste som stöttat och inte minst hjälpt mig ekonomiskt. 
Utan honom skulle jag inte finnas i livet idag.
 
Till dem som svek vill jag bara säga; Jag har varit sjuk och är fortfarande med mycket märkliga symptom både fysiska och psykiska sådana. Jag har varit det under flera år och det kommer att ta mig flera år till med hårt arbete att kanske lyckas bli lite bättre.
Vad har ni att skylla på?

Staying Alive is Not Enoughs foto.