Jag blev bara starkare

Ann Jönssons foto.

Om två månader eller kanske till och med tidigare, börjar mitt nya liv. 
Nytt som i ny bostad och nytt område. Nytt som i minskade sköljmedelsutsläpp och nytt som i obefintliga avgaser.
Som jag har väntat på detta! Och som jag hade behövt detta för längesedan.
På tisdag flyttar sonen äntligen hemifrån. Han har tyvärr också fått vänta.
 
Där jag bor har jag bara blivit sämre och sämre men med flytten får jag en chans att bli lite bättre och kanske till och med betydligt bättre. Om det är omöjligt så slipper jag iaf de förbannade reaktionerna på sköljmedelsångorna. Det som sänker mig en gång i veckan.
Dit jag ska flytta har väldigt många tvttstugor självdoserande maskiner vilket innebär parfymfritt tvätt- och sköljmedel och vilket i sin tur ger mig bra mycket mindre av jobbiga reaktioner.
 
Lättnaden är enorm om även om det kommer att ta tid och det krävs lite jobb för att lyckas bli lite friskare.
 
Bostaden jag lyckats få hyra är helt renoverad, en marklägenhet med  ett inglasat uterum samt en uteplats med gräsmatta och plattor. 
Inga parfymstinkande trappuppgångar. Ingen hiss som doftar av allt möjligt kemiskt. Området är välskött, rent och snyggt med flera olika dammar där man kan sitta och njuta.
Vilken lycka! 
När hyresvärden ringde i torsdags för att meddela att jag fått lägenheten trodde jag knappt att det var sant.
Men om någon vecka skriver jag kontrakt och så fort det går lämna jag detta sköljmedelsstinkande område.
 
Jag har väntat så länge och jag har förlorat så många år. 
Det ÄR min tur nu.
 
Till dem som svek vill jag bara säga.
Ni lämnade mig i sticket när jag som mest behövde kloka och  förstående människor för att orka med denna galna sjukdom. Det var mycket nära att jag inte gjorde det, att jag inte orkade med. Det var så nära att jag gav upp.
Men ni lykades inte få mig dithän. Allt jag har gjort har jag gjort på egen hand. Utan stöd och hjälp mer än från den äldste.
 
Jag behövde er men det var inte tillåtet.
Men vet ni en sak, det har gått över nu. Jag behöver inte människor i min närhet som sviker och stjälper istället för att hjälpa och stötta. Ni sparkade på mig när jag låg ner. Ni vände mig ryggen när allt var kaos och jag var så förgiftad av kemikalier, när jag hade så många dagar då jag knappt orkade hålla mig upprätt.

Det säger mer om er än om mig.