Det går utför nu.

Nu har jag kontaktat socialen. Jag måste få ekonomisk hjälp. A-kassan är sänkt och snart är stämpeldagarna slut. Jag lyckas inte hitta ngn arbetsplats jag tål att vistas på. AF lyckas inte heller. Nu kommer jag att ha en knut i magen tills jag vet om jag får ngn hjälp. Fy fan att en skulle hamna här efter alla arbetade år. Rädslan biter mig varje dag. Hyran är för hög enligt soc men jag kan inte bo ngnannanstans med tanke på MCS. Jag får hoppas att de förstår det. Snacka om ångest.
 
Att levapå futtiga 2000 kr i månaden är fullständigt omöjligt.
Jag har två läkarbesök vilka jag absolut måste gå på. Kostnad 400 kr. Jag har inte ens råd att gå dit.
Stressnivån är mycket hög nu.