När det blir för mycket

 
Det är alltid samma sak. När livet bråkar, om det är av sjukdom, fattigdom eller annan svår stress spelar ingen roll. Sådana nätter, när det blivit för mycket, har jag alltid mardrömmar.
Ständigt återkommande är drömmar om mannen som tog sig sjuka rättigheter men numera också om dem som svek.
I natt fylldes drömmarna av ett enormt obehag. Drömmar om hen som skrek och hotade. Hen som hånade och talade illa och som inget gott önskade mig.
Hen som ville slå mig och som bara var ute efter att få sin vilja igenom,
Hen skulle till varje pris vinna men vad vet jag inte. Hen har aldrig fel och har heller aldrig gjort något fel.
Men jag har mardömmar om hen ibland, som i natt.
 
Jag håller mig undan. Jag har gjort det länge. Stör ingen varken med min sjukdom eller fattigdom.
Säger inget. Kniper käft varje dag.
 
Jag tror inte de har hittat hit. Jag hoppas att de inte gjort det.
Ett enda ställe måste jag ha som kan ge mig lite tröst somliga dagar. Den lilla trösten att åtminstone få skriva precis som det är när jag behöver det.
En simpel jävla blogg. Det är allt jag har.
 
 
Gårdagen tillbringades i soffan. Sjuk och utsliten av kemikaliebomben hos min leverantör.

Det måste vara skönt ändå, för de andra, att slippa nu, att aldrig veta hur deras mamma mår eller hur hon har det. Att bara luta sig tillbaka och lättsamt kunna strunta i om hon har pengar till mat, är sjuk och kanske behöver lite stöd eller hjälp, att få stänga sina öron från allt det som stört dem.
Det måste verkligen bara så skönt för dem.