avtryck och intryck.blogg.se

 

Har en varit sjukskriven under ett par år, arbetslös ett år och dessutom under flera år tvingats leva i isolering blir en inte särskilt rolig eller spännande att umgås med.

Jag förstår det, jag märker själv hur lite jag har att komma med som kan tillföra en annan människa något.

Sitter ju alltid hemma, träffar aldrig någon, gör inget av värde, inget som kan intressera någon annan.

Mina hundpromenader är inte spännande för andra, ibland inte ens för mig.

Jag möter aldrig några spännande människor, deltar inte i något och har aldrig något att förmedla till någon annan.

Det mest spännande jag kan berätta är om jag råkat ut för någon ny märklig reaktion och även om reaktionen kanske inte är särskilt spännande för andra så har jag ju behovet ibland att faktiskt få uttrycka hur jävla dåligt jag mår emellanåt, precis som jag också vill få en möjlighet att säga att; idag är det bättre, idag är det hyfsat ok.

 

Så livet har tunnats ut mer och mer och innefattar numera nästan ingenting.
Det är svårt att känna sig som en normal människa i min situation.

 

Det är så mycket som försvunnit ur livet, familjemedlemmar, vänner, att par nära anhöriga och alla möjligheter att kunna fylla livet med mer än ren tomhet.

 

Idag blir det en promenad till företaget som är min sk leverantör.

Jag ska slå mig ner där vid en dator och låtsas leta arbete. Arbete jag varken kan söka eller ens få.

Allt för att Arbetsförmedling och Försäkringskassa ska bli nöjda och kuna fylla sin usla statistik med siffror som lurar allmänheten att tro att de faktiskt gör något. Sedan ska jag gå hem och dö en smula.

Det är skrattretande.