Nattens medbrottslingar
I skrivande stund är klockan nästan 07.00 och jag har varit vaken sedan 04.30. Andningen var alldeles åt skogen så det var bara att kliva upp, inta medcicinen, hålla paniken i schack och vänta ut reaktionen..
Ipaden fick startas och tack vare en snäll och förstående person, har jag fått tillgång till dennes inloggning på c-more så fattiga jag kan se film och annat alldeles gratis.
Filmen handlade om Elling och hans mamma som åker till Mallorca tillsammans och den tidiga morgonens bästa citat är detta;
"Ibland tvivlar jag på min egen existens. Här sitter man och skriker och ingen hör mig."
Trösten i natten/morgonen och mina ständiga medbrottslingar, de två fina varelser som alltid finns vid min sida, som aldrig sviker eller skriker. Som inte ljuger, som alltid vill vara där jag är, lämnade sängen när jag tvingades kliva upp och placerade sig vid varsin sida om mig.
lilla fina hunden som fick en filt på sig
Nu har visaren på klockan kravlat sig förbi siffran sju.
Jag kan andas igen.
Jag har druckit två muggar kaffe.
Jag har tänkt, som vanligt, på dem som inte bryr sig.
Jag vet att jag inget kan säga om min besvärliga natt. Orkar inte med ansiktsuttrycken som visar att hen inget vill höra.
Utanför blänker asfalten av nattens regn, morgontrafiken slaskar förbi och dagen kommer att gå i tystnad. Intet nytt under solen med andra ord.