Viktigt för sådana som jag ...

 
Det finns nårgra saker som krävs av de som är sjuka, fattiga, arbetslösa och hujeda mig också ensamma.
Oavsett varför deras situation ser ut som den gör så hänger kraven över ens axlar och tynger ner det ynkliga lilla liv en har.
 
En ska alltid vara glad både för livet och det en har. Vad det där har består i framgår sällan  men glad ska en vara.
En ska aldrig klaga över ensamheten och absolut inte över den tomma plånboken, att pengarna inte räcker mer knappt till det nödvändigaste. Att säga hur en saknar och längtar efter lite trevligt umgänge är tabu och skulle en nämna det mer än en gång då betraktas en som ett psykfall och måste söka hjälp utifrån.
 
En ska heller aldrig vara så ledsen och uppgiven, vad som än händer, att tårarna faller, då uppstår ofta panik hos den/de som "lyssnar" och så småningom vänder de en ryggen för gott.
 
En ska heller aldrig tala om den ev sjukdom en har som hjälpt till att skapa den situation en kanske tvingas leva i. Det är tunga och svåra saker för den som "lyssnar" men hur det är för dig som berättar det har ingen betydelse.
 
En ska heller aldrig tala om saknad eller längtan över sådant en förlorat, saker en inte längre kan göra och aldrig helvete ska en på något sätt knysta om att en mår dåligt emellanåt av rastlöshet och frustration.
 
En får absolut inte heller nämna att livet känns ganska meningslöst för då betraktas en som självmordsbenägen och allt du säger kan vändas mot dig.
 
Klart är däremot att livet ska älskas och hyllas även om du lever isolerad, i total ensamhet och står utanför allt.
En ska nöja sig med "det en har" och inte önska eller kräva något av livet och absolut inte av de närmaste i din omgivning.
En ska alltid vara positiv, hoppfull och se framåt trots att allt hopp är borta. Men masken måste på för att tillfredsställa andra och deras behov och tyckande att allt är minsann bra nog för dig.

En ska heller inte varken förvänta sig något eller ens ha några få krav på varken familj eller vänner.

Däremot ska en alltid lyssna på andra, på deras berättelser om vad det gör, restaurenger de besök, konserter de lyssnat på, evenemang de bevistat, semesterar, resor, sådant de handlat och har råd att göra i sina liv. Då ska en lyssna och vara glad för deras skull och aldrig, aldrig någonsin känna att du också skulle vilja ...

Min brutalt ärliga åsikt om livet är;
det är fullständigt meningslöst (och jo en kan tycka och känna det utan att vara självmordsbenägen)
jag har inget hopp om något
jag är så gott som utan vänner
och familj har jag endast ett par stycken, dock är dessa två mycket viktiga för mig
jag är fattig som fan
isolerad och ensam
och saknar så mycket i livet som inte längre är möjligt
 
för mig är det positivt nog att faktiskt stiga upp på morgonen
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt