Bristerna och MCS

 
Förra våren uppdagades det att jag har kraftig B12-brist och jag fick injektioner ett tag och därefter skulle jag stoppa i mig en liten tablett varje dag. Detta skulle göra susen för min utmattade kropp och min lika utmattade själ.
B12-brist har man gått omkring med under flera år innan det syns i ett blodprov. Minst fem år.
Bristen gör dig nedstämd och deppig samt fasansfullt trött. Så trött att en inte fungerar utan ligger apatisk och glor rakt in i väggen helt orkeslös och funderar på om det inte vore bäst att bara dö rakt av.
 
MCS ger också nedstämdhet, gör en irritabel, arg, förbannad, aggressiv, ska mold rage mm. Alltså precis som vid B12-brist.
Det blir himla roligt när en har dubbelt upp och inte minst när folk i ens närhet konsekvent vägrar förstå eller ens försöker förstå.
 
B12-brist gör något annat roligt också, precis som MCS, det ger smärtor, för egen del mest i benen och oftast bara det ena benet men det gör ont på riktigt. 
Idag vet man att 
neurologiska störningar vid B12-brist kan komma i ett tidigt skede och att de kan vara bestående.
Det var kanske en av anledningarna till att jag dunkade benen mot soffkanten under natten på arbetet, bara för att få bort smärtan. Det är mer än tre år sedan.
 
För några månader sedan blev smärtan värre precis som tröttheten ökade och gjorde mig till ett vrak.
Läste på om B12 och förstod att medicinen jag fått förlorat sin verkan. Ökade dosen, vilket är ofarligt då ev överskott pytsas ut med urinen.
Mellan 8 - 10 piller om dagen för att ens kunna fungera!
Läste också att den tablett jag fått ordinerad innehåller en del som måste omvandlas i kroppen och tydligen klarar inte alla det och medicinen förlorar sin effektivitet. Jag verkar tillhöra de som inte klarar att ta upp den medicinen.

Tar 4-5 piller varje morgon och kan ta mig fram några timmar sedan dippar jag vilket innebär att då är jag så trött och orkeslös att jag somnar och ligger som ett förlist vrak tills det är dags att gå ut med hundarna vid tretiden.
 
 
Nu har jag varit försökskanin på egen hand två gånger. Återgick till den ordinerade dosen och efter några dagar rasade kroppen helt. Helt galen yrsel bara jag vred lite på huvudet, mådde illa som en gravid kvinna den första tiden, värken i benen ökade och det gjorde till och med ont att gå. Fingarna på ena handen fastnade i ett låst läge så jag nästan fick tvinga upp dem och tröttheten går bara inte att beskriva för att inte tala om att humöret sjönk i botten och jag började åter tänka att döden vore ytterst trevlig.
Stod ut under några dagar och ökade sedan dosen igen och nu har nästan all yrsel försvunnit, värken blivit uthärdlig och tröttheten gett med sig till stor del.
Men om jag endast tar 4 tabletter på morgonen och sedan inget mer så faller dagen ihop reden innan lunch.
 
Det blir alltså till att ta ett snack med läkaren. 
Och för ett tag sedan visade det sig att jag också har D-vitaminbrist fast det är iofs ganska vanligt i vår del av världen.
För övrigt är det mer regel än undantag att människor som har MCS också har B12-brist
 
 

Lycka är ...

 
.... att ha ett eget låsbart förråd där cykeln får plats.

Ingen kan komma in för att lufta däcken eller sno ventilgummi
och ingen kan stjäla cykeln eller krascha cykelkorgen.
 
Fördelarna med att bo en marklägenhet är många och förrådet är en av dem.
 
Fler fördelar är så klart uteplatsen,
egen ingång, ett inglasat uterum,
slippa dofterna från grannar eller stinkande trappstädning
och så ett stort förråd/klädkammare i lägenheten och gott om garderober.
 
Nästan som att bo i ett litet hus.
Jag är helnöjd.
 
Och som det ser ut har den "berömda" förvaltningen tydligen förstått,
med hjälp av läkarintyg, att jag måste bo kvar för att inte riskera en försämring, och därmed kan de inte klaga på hyran och sno 900 spänn från den ynkliga summa jag ska leva på.
För så var det, jag uppmanades att söka annan bostad som skulle vara 900 kr billigare.
Om jag inte gjorde det så skulle jag få bekosta de 900 kr ur egen ficka och den är ju som bekant väldigt tom.
 
Att jag nyligen flyttat och inte hade några poäng eller att bostadsbristen är stor här, det spelade ingen roll.
Socialförvaltningen i ett nötskal. stjälpa i stället för att hjälpa.
 
 
 

När kylan biter till

 
... då blir en fattig människa extra glad över den sparade dun/stalljackan som nu börjar närma sig 25 år.
Men varm är den fortfarande och gör kvällsrundan med hundarna lite behagligare.
 
Den som spar han har
 
och -8 i skåne är som en riktig Sibirienvinter, särskilt om det blåser
 
För övrigt har jag suttit vid datorn och tittat på Lyxfällan och undrat hur i tusan människor kan leva så över sina tillgångar.
 
Eftersom jag levde med en dåre under alldeles för många år och som sedermera blåste mig på både liv och pengar  så vet jag alltför väl vad det vill säga att ha stora skulder samt att leva med det. Men att sätta sig själv i den situationen det har jag lite svårt att förstå åtminstone när katastrofen blir ett faktum på grund av idiotisk konsumtion.