Skadad

 
Det är just det jag är. 
Skadad.
 
Skadad av och på grund av människor.
Skadad av falskhet, lögner, bedrägeri, utnyttjande, förräderi, övergrepp mm.
 
Jag litar inte på någon. Tror inte att det hen säger är sant. Tror alltid att det finns lögner och falskhet i orden. Tror alltid att det finns en baktanke som  kan skada mig ännu mer precis som jag väntar mig att förrådas om jag ger ett förtroende eller delar med mig av mig själv.
 
Jag litar inte fullt ut på någon och kommer heller aldrig att göra det igen. Jag har träffats för många gånger av falskhetens och lögnernas vassa pilar och de såren läker inte längre. 
 
Så jag skyddar mig själv från allt sådant.
 
Jag har stängt om mig själv och låter endast ett par stycken få glänta på dörren numera.
 
 
 
 

Jobb och utveckling Kostnad på det?

 
Sjukskriven två år. Uppsagd från arbetet pga sjukdom.  Utsparkad från Försäkringskassan. Arbetslös under ett år och nu är jag utstämplad och ett sk socialfall. Dvs, jag får överlevnadspengar från socialen, vilket en verkligen inte överlever på alls. Hade jag ägt några mattor i mitt hem hade jag förmodligen fått tugga på mattfransarna en del dagar.
Ingår i den fina jobb- och utvecklingsgarantin och träffar ett par gånger en sådasn som tidigare kallades för jobbcoach men numera benämns som leverantör, av vad det har jag ingen aning om.
 
På ett helt år har AF inte gjort ett dugg för att finna något till mig, inte ens något jag kan testa. Ett helt år!
Nu vet jag förvisso att det är omöjligt att finna något med tanke på min galna överkänslighet men AF har inte ens talat om ett det kan finnas en möjlighet till studier som kanske, kanske kan leda till ett arbete.
 
Fast om jag skulle kunna studera, på distans och med fortsatt aktivitetsstöd så måste jag fortsättningsvis få hjälp från soc och det är där det kan brista helt. Soc säger nämligen oftast nej och att leva på den fåniga summan som kallas för aktivitetsstöd är omöjligt och då faller allt.
 
Jag har inga större förhoppningar men måste gå i deras ledband så långt det är möjligt.
 
Det intressanta är dock att allt detta kunde jag fixat på egen hand, dvs om AF sa att det finns en möjlighet istället för att AF ska bekosta en dyr leverantör vilket faktiskt kostar mig och andra skattebetalare.
 
Fortsättningen ska bli intressant att se.
 
I måndags roade jag mig med att söka igenom ca 20 olika jobbsajter för att se om det fanns ett enda litet arbete jag skulle kunna ta.
Jag kammade noll. 

Livet på en liten pinne. Ensam i vinden

 
Nu har jag bott i min nya bostad i fyra månader. Så otroligt härligt och för första gången på många år, trivs jag i min lägenhet.
Bäst av allt. Jag kan gå ut och promenera med hundarna utan att bli översköljd av avgaser! Det är helt fantastiskt.
Jag har också hittat fina ställen att vandra vid utan att mötas av så mänga människor. Bra!
 
Det är nämligen så att de senaste åren har dessvärre skapat en stor ovilja gentemot andra människor. 
Vill sällan träffa någon alls och håller mig mest för mig själv.
Oftast genom livet har människor,  i synnerhet män, endast inneburit trubbel eller en helvetes massa jobb av olika slag. Jobb jag inte velat ha och jobb jag aldrig fått någon ersättning för.
Men också andra människor har visat sig vara falska kräk och jag vill inte ha sådant i livet.
Men trots detta och trots att jag också är tvungen att hålla avstånd till andra människor, blir det förbannat ensamt många gånger. Så det vissna lövet på sin lilla gren, det är jag.
Men oftast har jag det bäst för mig själv och jag har dessutom varit ensam under så många år att jag inte längre har lust att ha något särskilt socialt liv. Dessutom har jag ju inget så det passar ju bra.