Mikroskopiska doser ...

 
I går, hos min sk leverantör när jag lyckats prata bort en meningslös timme dyker det upp en man från en städfirma företaget anlitar. Samma städfirma som städade trappuppgången i min förra bostad. Jag vet vilka stinkande städpodukter de använder och försökte en gång förmå  hyresvärden att förstå att parfymfria produkter vore det bästa för alla. Det funkade inte särskilt bra den gången.
 
Igår skulle det städas på kontoret just när jag befann mig där vilket i vanliga fall brukar göras under förmiddagen.
 
Mannen sprang runt med en trasa och torkade av alla datorborden samt datorn, också den där jag satt. Jag borde ju frågat direkt vad han använde för produkter och jag borde rest mig och gått hem men ibland orkar jag bara inte vara besvärlig och jag orkar inte heller lyssna på alla bortförklaringar.  Så jag stannade, tänkte att det är ju bara en timme kvar av min tid där. Det går säkert bra. När mannen torkat färdigt alla borde började jag känna i halsen, den där svedan av något starkt och så kom hostattackerna och allt slem som rann till i halsen, näsan, munnen och huvudvärken började bulta någonstans bak pannbenet och plötsligt kändes det som om jag hade hög feber. 
Gick jag hem då? Nej, så jävla dum var jag att jag stannade tiden ut men jag frågade kvinnan vilka produkter mannen använt och fick det vanliga svajiga och bortförklarande svaret.
 
"Jo , alltså det är ju väldigt urvattnat det städfirman använder och jag har aldrig känt att det luktar något."
Sedan kom en lång förklaring om konkurrensen mellan städfirmor, att alla försöker ha så billiga omkostnader som möjligt, att de medel som används är utspädda osv osv. 
Och där satt jag stum av den korkade förklaringen.
Jag har tydligt förklarat att jag blir sjuk av mikroskopiska doser, mängder som ligget väldigt långt under alla tillåtna gränsvärden. Jag har förklarat att det räcker att det varit någon parfymerad människa före mig i rummet för att jag ska få symtom och jag har berättat vad som händer både under tiden men också efteråt.
 
Jag släpade mig hem med en kropp som betedde sig som om jag hade kraftig influensa och hög feber. jag fick gå större delen av sträckan, jag orkade inte cykla. Andningen var tung och jobbig och det enda jag kunde hoppas på var att det inte skulle bli värre under kvällen, vilket mycket väl kan hända. Har ingen större lust till fler ambulansfärder med obefintlig andning.
 
Väl hemma rasade jag ihop, då var all ork borta men symtomen rasade för fullt i kroppen
Jag tog ett foto på mig själv. Jag såg för jävlig ut men det syns mycket tydligt hur påverkad jag är på bilden.
Jag ser ut som om jag är full, mycket berusad eller drogad av något. Ögonen hänger, orkar knappt hålla dem uppe, ansiktet hänger och ser svullet ut. Jag är just då, skakig och fruktansvärt trött.
Det fotot ska jag visa kvinnan på torsdag. Kanske går något in då i hennes skalle.
 
Hur svårt kan det vara egentligen?
 
 
 
 
 
 

Gårdagens exponering

 
I går, efter avslutad sk aktivitet på stöd- och matchning/jobb- och utvecklingsgarantin/vuxendagis där jag under två timmar exponerades för doftande schampo och balsam samt allt annat som fanns i lokalen sedan tidigare, var jag redan då ett vrak med huvudvärk, värkande leder och muskler, svullen över magen, trötthet och allmän sjukdomskänsla, det som kallas för influensasymtom.
 
Resten av dagen gick i vilans tecken och det enda jag orkade göra var att fixa lite mat åt hundarna och mig och så klart gå ut med djuren. 
 
Idag vaknade jag av ett konstant flöde från näsan trots att jag var  fullständigt igentäppt, näsan svullen både inuti och utanpå, skallen värkte, tjut och pip/sus i skallen, andningen krävde bricanyl och jag mår i skrivande stund riktigt dåligt.
Sådana exponeringar ger också andra jobbiga symtom fast då på det mentala planet. Jag tappar all lust till att göra något, vill bara dra mig undan allt, försvinna och vara helt osynlig. Tankarna blir mörka och tunga, deppigheten kommer rusande och får mig att tänka på hur värdelös och obetydlig jag är. Meningslösheten jag redan lever med blir ännu värre, ensamheten och känslan av att kroppen och hjärnan är i ett fullständigt kaos kommer att sitta i under resten av dagen.
 
Jag är nedstämd, ledsen, förbannad på allt och alla och ser just nu ingen mening med något alls,
OCh detta var ändå bara en exponering under två timmar.
Tänk om de som vägrar att förstå faktiskt kunde förstå hur det var när jag exponerades under hela arbetspass och flera dagar i veckan ...
 
Hur svårt är det egentligen att förstå?
Jag bara undrar ...
 
 

Morgon

 
Konsekvenserna från gårdagens vistelse på vuxendagiset är kännbara. Vaknade med huvudvärk, trött som en sengångare och nedstämd. Vanliga symtom men ack så otrevliga. Förhoppningsvis släpper det under dagen.
 
Det är ett heltidsjobb att leta arbete, sa kvinnan igår.
Jo tack, det stämmer men det är också ett heltidsjobb att ständigt gå omkring med symtom som däckar en och värst ändå är det när en tvingas få symtomen och sedan måste stå ut med dem.
 
I morgon är det dags för två timmar till av meningslöshet hos "leverantören"
Inget jag ser fram emot precis
 
 
 
 
 
 
 

Morgon

 
 
 
Det gäller verkligen att leta minsta lilla kraft och ork när en vaknar och mår skit.
Det är ibland svårt när en är utkastad i kylan och lever med en ofattbar ensamhet. Jag hade verkligen behövt lite stöd och empati men jag tillhör inte dem som får åtnjuta det i livet.
Jag tror ingen förstår vad som krävs av en människa i min situation och vilken enorm kraft som behövs för att en ens ska vilja vakna till en ny dag.
 
Något har gett mig reaktioner jag inte vill ha och detektivarbetet är nu i full gång.
Måste veta vad det är för att jag ska kunna undvika det och slippa må som något katten släpat in.
 
Skitmorgon och dessvärre lär inte dagen bli mycket bättre.