src="http://html5shim.googlecode.com/svn/trunk/html5.js">

avtryck och intryck.blogg.se

små ord, fotografier, avtryck och intryck från livets krokiga stig

En psykolog eller terapeut hjälper säkert.

Kategori: Sjukdomen från helvetet heter MCS

DEF MCS LOGGA
 
 
Sonen flyttade hemifrån, efter lång väntan, en väntan son gjorde mig ännu sjukare eftersom jag tvingades bo kvar där jag får kraftiga mcs-reaktioner.
Sonen flyttade och jag hjälpte honom att sätta ihop möbler, vika ihop alla kartongerna i hans, med parfymerat skräp nystädade lägenhet.
Nya möbler stinker av kemikalier och naturligtvis blev jag ordentligt sjuk under flera dagar efteråt.
Hade börjat hämta mig lite när det var dags för ett möte på bostadsföretaget för att skriva kontrakt på min nya lägenhet. Kvinnan där stank av parfym och hela stället var fullt av gamla parfymer från andra besökare.
 Jag blev sjuk igen och fick svårt med andning och annat.
 
Sedan kom den äldste på besök, jag var fortfarande mycket påverkad av besöket hos bostadsföretaget och när symtomen började dra sig tillbaka åkte vi till Brösarp, sönerna och jag, tyvärr i en dieselbil och just dieselbilar är inte bra för mig. Nya jobbiga andningsbevär kom som ett brev på posten. 
Sonen åkte hem i måndags. Idag är första dagen jag känner att symptomen håller på att minska, andningen har lättat lite och tröttheten börjar ge med sig. Jag sov hela dagen igår, fullständigt orkeslös. Orkade bara ta ut hundarna på de nödvändiga promenaderna.
Jag är inte helt ok ännu. Svetten forsar, skallen tjuter och piper och andningen är stundtals tung och jobbig.
 
När kemikaliepåverkan börjar lätta och/eller under tiden kan man få gråtattacker och bli mycket nedstämd.
Det är kemikalierna som ställer till det i hjärnan och ger dessa symptom. Det går inte att värja sig mot detta eller andra reaktioner. Det är som att trycka på en knapp och allt forsar fram. Det är fruktansvärt jobbigt.
När det väl är över blir en som vanligt igen.
Det är egentligen inte så svårt att förstå, dvs om man vill förstå och lära sig om denna galna sjukdom.
Vill man inte det eller ens försöka ser man istället den MCS-sjuka personen som något katten släpat in.
Jag är något katten släpat in för delar av min familj.
De har aldrig gjort något fel men å andra sidan har det inte gjort något annat heller så...
 
 
 
 
 

Är det nu jag ska "prata med någon?"

Kategori: Sjukdomen från helvetet heter MCS

Under mer än 3,5 månader har jag varje natt, utom ett par få, vaknat av enorma smärtor.
Smärtor som är så kraftiga att jag sitter skakandes, svettas och gråter i ca två timmar. Har jag tur endast en timme.

Smärtor i bröstet, halsen, ryggen, upp mot öronen och huvdet och ut i armarna, ibland till och med hela vägen ner mot handlederna. 
Och nej, det hjälper inte med ett par aldvedon, det hjälper inte med mediciner varken receptfria eller receptbelagda sådana. Jag har till och med fått testa medicin mot magsår utan någon som helst verkan. 
Jag antar att det är nu jag ska kontakta en terapeut eller en psykolog för att jag skulle berätta för min familj om hur ont jag har varje natt, det är ju sådan skam att bara tanken på det får mig att skämmas. Jo, två familjemedlemma kan jag berätta för men inte de andra.

Säkert kan en terapeut hjälpa mig med min tjutande skalle och med huvudvärken som uppstår samtidigt med smärtorna i bröstet. OCh säkert kan samma terapeut åstadkomma det fantastiska att jag inte är helt slut dagen efter, att jag orkar och fungerar hela dagen och säkert kan samma terapeut ta hand om tvätten, gräsklippningen och annat så jag får den vila jag behöver efter alla dessa nätter.

Klockan är,  i skrivande stund 04.15, Jag har varit vaken med fruktansvärda smärtor sedan 02.30 och det är inte över än. Det har bara mildrats så mycket att jag klarar av att skriva här. Minst en timme till kommer att förflyta innan jag ens vågar göra ett försök att sova. Försöker jag för tidigt drar det igång igen och det slutar med att jag varit vaken större delen av natten. Ibland händer det tyvärr ändå och kommande dag blir en plåga att ta sig igenom.

Nej, jag vet, ni förstår inte det här och ni vill inte förstå och jag har för länge sedan slutat hoppas på att något ska gå in hos er. jag skriver det här för att det finns fler än jag som har liknande situationer med sina familjemedlemmar, som kämpar för förståelse och tolerans och som gråter lika mycket som jag gör.

En dag ska vi få upprättelse.

En dag ska också vi få känna att vi är värda stöd och förståelse.

 

Smärtor under mer än3,5 månad med start i mitten av april. För att överkänsligheten numera också innefattar pollen. Det är så gott som hela sommaren. Den tid då jag skulle vistats utomhus, borta från avgaser och sköljmedel. Min enda tid då jag får känna mig som en människa, har gått förlorad och jag har tvingats sitta inspärrad större delen av tiden. Men jag vet, sådant betyder inget för er. Ni har det bra och därmed är allt annat också ok.

Jag blev bara starkare

Kategori: Sjukdomen från helvetet heter MCS

Ann Jönssons foto.

Om två månader eller kanske till och med tidigare, börjar mitt nya liv. 
Nytt som i ny bostad och nytt område. Nytt som i minskade sköljmedelsutsläpp och nytt som i obefintliga avgaser.
Som jag har väntat på detta! Och som jag hade behövt detta för längesedan.
På tisdag flyttar sonen äntligen hemifrån. Han har tyvärr också fått vänta.
 
Där jag bor har jag bara blivit sämre och sämre men med flytten får jag en chans att bli lite bättre och kanske till och med betydligt bättre. Om det är omöjligt så slipper jag iaf de förbannade reaktionerna på sköljmedelsångorna. Det som sänker mig en gång i veckan.
Dit jag ska flytta har väldigt många tvttstugor självdoserande maskiner vilket innebär parfymfritt tvätt- och sköljmedel och vilket i sin tur ger mig bra mycket mindre av jobbiga reaktioner.
 
Lättnaden är enorm om även om det kommer att ta tid och det krävs lite jobb för att lyckas bli lite friskare.
 
Bostaden jag lyckats få hyra är helt renoverad, en marklägenhet med  ett inglasat uterum samt en uteplats med gräsmatta och plattor. 
Inga parfymstinkande trappuppgångar. Ingen hiss som doftar av allt möjligt kemiskt. Området är välskött, rent och snyggt med flera olika dammar där man kan sitta och njuta.
Vilken lycka! 
När hyresvärden ringde i torsdags för att meddela att jag fått lägenheten trodde jag knappt att det var sant.
Men om någon vecka skriver jag kontrakt och så fort det går lämna jag detta sköljmedelsstinkande område.
 
Jag har väntat så länge och jag har förlorat så många år. 
Det ÄR min tur nu.
 
Till dem som svek vill jag bara säga.
Ni lämnade mig i sticket när jag som mest behövde kloka och  förstående människor för att orka med denna galna sjukdom. Det var mycket nära att jag inte gjorde det, att jag inte orkade med. Det var så nära att jag gav upp.
Men ni lykades inte få mig dithän. Allt jag har gjort har jag gjort på egen hand. Utan stöd och hjälp mer än från den äldste.
 
Jag behövde er men det var inte tillåtet.
Men vet ni en sak, det har gått över nu. Jag behöver inte människor i min närhet som sviker och stjälper istället för att hjälpa och stötta. Ni sparkade på mig när jag låg ner. Ni vände mig ryggen när allt var kaos och jag var så förgiftad av kemikalier, när jag hade så många dagar då jag knappt orkade hålla mig upprätt.

Det säger mer om er än om mig.