Mikroskopiska doser ...

 
I går, hos min sk leverantör när jag lyckats prata bort en meningslös timme dyker det upp en man från en städfirma företaget anlitar. Samma städfirma som städade trappuppgången i min förra bostad. Jag vet vilka stinkande städpodukter de använder och försökte en gång förmå  hyresvärden att förstå att parfymfria produkter vore det bästa för alla. Det funkade inte särskilt bra den gången.
 
Igår skulle det städas på kontoret just när jag befann mig där vilket i vanliga fall brukar göras under förmiddagen.
 
Mannen sprang runt med en trasa och torkade av alla datorborden samt datorn, också den där jag satt. Jag borde ju frågat direkt vad han använde för produkter och jag borde rest mig och gått hem men ibland orkar jag bara inte vara besvärlig och jag orkar inte heller lyssna på alla bortförklaringar.  Så jag stannade, tänkte att det är ju bara en timme kvar av min tid där. Det går säkert bra. När mannen torkat färdigt alla borde började jag känna i halsen, den där svedan av något starkt och så kom hostattackerna och allt slem som rann till i halsen, näsan, munnen och huvudvärken började bulta någonstans bak pannbenet och plötsligt kändes det som om jag hade hög feber. 
Gick jag hem då? Nej, så jävla dum var jag att jag stannade tiden ut men jag frågade kvinnan vilka produkter mannen använt och fick det vanliga svajiga och bortförklarande svaret.
 
"Jo , alltså det är ju väldigt urvattnat det städfirman använder och jag har aldrig känt att det luktar något."
Sedan kom en lång förklaring om konkurrensen mellan städfirmor, att alla försöker ha så billiga omkostnader som möjligt, att de medel som används är utspädda osv osv. 
Och där satt jag stum av den korkade förklaringen.
Jag har tydligt förklarat att jag blir sjuk av mikroskopiska doser, mängder som ligget väldigt långt under alla tillåtna gränsvärden. Jag har förklarat att det räcker att det varit någon parfymerad människa före mig i rummet för att jag ska få symtom och jag har berättat vad som händer både under tiden men också efteråt.
 
Jag släpade mig hem med en kropp som betedde sig som om jag hade kraftig influensa och hög feber. jag fick gå större delen av sträckan, jag orkade inte cykla. Andningen var tung och jobbig och det enda jag kunde hoppas på var att det inte skulle bli värre under kvällen, vilket mycket väl kan hända. Har ingen större lust till fler ambulansfärder med obefintlig andning.
 
Väl hemma rasade jag ihop, då var all ork borta men symtomen rasade för fullt i kroppen
Jag tog ett foto på mig själv. Jag såg för jävlig ut men det syns mycket tydligt hur påverkad jag är på bilden.
Jag ser ut som om jag är full, mycket berusad eller drogad av något. Ögonen hänger, orkar knappt hålla dem uppe, ansiktet hänger och ser svullet ut. Jag är just då, skakig och fruktansvärt trött.
Det fotot ska jag visa kvinnan på torsdag. Kanske går något in då i hennes skalle.
 
Hur svårt kan det vara egentligen?