Undvika total galenskap

 
Och jag måste det ibland, faktiskt få träffa en riktig och levande människa, öga mot öga.
Höra rösten, se minspel, ansiktsuttyck och gester.
För att inte bli galen och för att inte falla ner i ett djupt svart hål.
 
Så idag blev det ett par timmar hos en god vän och granne.
Tyvärr hade han haft besök, parfymerat sådant, igår kväll men jag bet ihop med näsduken i handen, låtsades inte om huvudvärken och illamåendet och svårigheten att andas. Det fick bli ett par doser bricanyl mot andningsbesvären.
 
När jag gick hem till min kemikaliefria bostad och lika trött som efter en utekväll med vin och sång, visste jag ändå att denna gång var det värt alla symtomen för nu orkar jag hålla galenskapen, frustrationen och ensamheten borta ett tag till.
 
 
Jag ska sätta på en fin låt, sa vännen.
En låt som alltid får mig att tänka på dig.
Han satte på Garolas vackra sång "När löven faller"
en av mina många favoritlåtar
 
Så fint att en sådan vacker låt påminner någon om mig