Det kommer mera
Jag går fortfarande på operahögskolan. Han är en etablerad sångare och har just gästat som regissör på skolan. Vi sjunger ihop på ett gig och när vi är klara drar han ner mig i sitt knä och sticker ner sin hand innanför min kjol, letar sig innanför trosorna samtidigt som han tvångskysser mig. Hans händer och tunga är överallt. Jag försöker få bort honom och skriker att han ska sluta men han säger att han känner att jag är kåt och att jag ska sluta vara så präktig. Jag tacklar loss honom och då säger han: 'Jag känner mig som en våldtäktsman när du gör så där!”
***
En äldre regissör på en av Stockholms kulturscener. Efter en konsert i lokalen väntar han utanför toalettdörren när jag kommer ut. Han tar tag om min nacke och sticker in sin tunga i min mun. Jag vrider mig loss men är i chock. Han tar ett nytt hårt grepp och säger: ”Gillar du smisk? Jag ska visa dig hur en riktig man älskar!” Jag säger att han ska släppa mig, att jag inte vill. Han svarar: ”Du är feg, du förnekar din sexualitet!”
Göteborgsoperan. Jag är 13 år och engageras i barnkören. Jag blir vän med den jämnåriga sonen till en vuxen solist. Sonen är ibland med och tittar på repetitionerna, och vi bor nära varandra. Ibland får jag skjuts hem med den manliga sångaren eftersom det är praktiskt. En dag när jag är hemma hos sångaren för att leka med hans son, får jag låna datorn för att kolla en sak på nätet. Plötsligt kommer sångaren fram bakifrån och stoppar ner sina händer i min behå, tar mig hårt på brösten. Jag hade aldrig blivit tagen där förut - det var fruktansvärt och gjorde dessutom ont. Min kompis kom in och skrek ”Pappa, vad gör du?” Jag skyndar mig hem, berättar ingenting för någon. Resten av produktionen är svår, och jag är rädd. Jag känner mig äcklig, förvirrad.
***
En väldigt betydelsefull man i branschen både internationellt och nationellt hade visat sitt intresse för mig. På en tillställning med kollegor där han hunnit bli lite berusad kör han plötsligt upp sin hand hårt under min kjol, mellan mina ben och klämmer till. Jag blev chockad och sprang in på toa, samlade mig och satte mig till bords igen. En äldre kvinnlig kollega med fast kontrakt sa upprört ”Jag såg vad som hände, du måste anmäla”. Men jag ville inte äventyra min osäkra position vid institutionen genom att vara ”besvärlig” så jag lät bli.
Berättelserna är många och vidriga.
Läs dem. Stöd kvinnorna.
Se till at skulden hamnar där den hör hemma, hos förövarna!
*